det smyger sig på en

Det kommer när man minst anar det :( Det kommer smygandes... man känner hur orolig man blir, men man vet inte för vad. det kryper i hela kroppen, pulsen slår otroligt snabbt, känns som om hjärtat ska sprängas. Man vet inte var man ska ta vägen, ska man gråta, ska man skratta vad ska man göra. Man känner sig stressad fast vet inte varför. jag har hur mkt tid som helst ju.

Jag jobbar enbart kvällar i stort sett. Känner stress över min hund... är så beroende utav andra hela tiden. Pengar är inget kul, jag får inte ihopa mina räkningar ens. förstår inte vad som hänt med min ekonomi. Min bil kostar mig en hel förmögenhet och nu ska den oxå hinna lagas. Jag ska hinna leva... men jag kan inte göra ngt eftersom jag alltid jobbar kväll... VAD ÄR DET FÖR LIV... när ska jag hinna träffa ngn??? DET FUNKAR INTE LÄNGRE.

En toppen dag

HON E TUNG NU....









Jag känner mig så sjukt taggad med allt vad träning mm det innebär med calla. Vi la första spåret idag... och gissa vad jag kan inte vara mer nöjd! Hon e bara bäst. Senare på eftermiddagen körde syrran och jag till Dalby och gick där. La spår... och hon tog det igen.. dock me lite avbrott pga att där kom en "man" gåendes och höll på att förstöra vårt spår :( men hon tog upp det igen. Sen leta hon upp mig två gånger i skogen oxå. Hon e min lilla duktiga flicka..

JAG ÄR NÖJD!!!!

Och kom på att det endast är TIO veckor kvar tills jag ska ställa ut henne :)

Och btw jag är rädd för KOR

aaaaaaaaaaaaaa

PRECIS VAD JAG ÄR.... det är så störigt!

Inte 20 längre

TVÅ fjuttiga dagar kvar tills jag blir 27... börjar bli nojjig... attsingen :S

Det både syns och märks att jag inte är 20 år längre...

allt längre bort

Mina funderingar på familj och barn kommer allt längre bort. jag längtar inte alls lika mkt efter det längre... visst jag vill ha det men FAN VA BRA JAG HAR DET ENBART med min hund :) kanske händer det kankse inte... det får vi ju se...

men det jag tror kommer ske är jag jag rätt som det träffar HAN och vi flyttar tillsammans fort och skaffar barn fort... antagligen utav misstag.. så tror jag det kommer ske.

Men helt ärligt som det är nu trivs jag som fisken i vattnet... eller ja jag tror det iaf.

jag kan dricka öl när jag vill, jag kan festa när jag vill, jag kan sticka iväg när jag vill, jag kan göra exakt vad jag vill när jag vill... tänk och ha det så hela livet:.... skönt....

Men vet ju att både mamma och pappa antagligen vill ha barnbarn... men dom kan få ha mina hundar som barnbarn... och syrran och coffe lär ju säkert få barn :) :)

Jobb, huvudvärk och stress

Dagen började kanon. Vaknade vid halv åtta... kände mig pigg och glad. Calla skulle med pappa conny och hans fru och hennes dotter till furuboda idag. Var ngt öppethus för människor med särskilda behov. Dom hämta min prinsessa kvart över nio.

Gick upp drack mitt kaffe, åt frukost, slängde på volbeat på hög volym och börja städa som en galning. Gick fort och det blev bra. Storstäda toaletten, skura listor, damma dammsuga torka golven... Ärligt så är jag faktiskt NÖJD med min insats.

Började jobba kl 14, så nu sitter jag här. Det började lugnt som fan. Madde gick... sen hände ngt, det börja ringa som fan, bilarna försvann och jag kände mig rätt så stressad... :S men men klart man har rett upp det igen :) Men jag fick huvudvärk som fan. Blä...

Nu vill jag hem, öppna en öl och bara koppla av. Söndag och måndag är jag ledig SKÖNT.

I morgon ska jag kanske ut och åka cabbe me en kille ;) hihih berättar mer sen... han verkar vara hur snäll som helst, och snygg råkar han vara oxå *hihih* Nä han verkar vara helt ok, samma värderingar på saker, samma musikstil och han tycker om ÖL kan det bli bättre ;)

Enligt vissa kommer jag leva ensam me mina katter i en två på åkershus!

Det känns ju bra att höra.

Livet

Öl ÄGER.... så är det helt enkelt! Jag städar lite, kickar grym musik högt i hela lägenheten och självklart kunde jag inte låta bli min öl i kylen. I love it <3

Ikväll... ja jag vill in och se dead by april... ska jag gå me dejten som jag snackat me eller ska jag gå me vänner? Hrm.. hade varit jävligt intressant och träffa denna kille. Han ser ju jävligt bra ut för det första, sen verkar han jävligt intressant oxå :) snackat me han ett par gånger på telefon :) :)

Ja vi får se hur det blir med den saken.

I går skicka jag meddelande till ett par kompisar som har passat min prinsessa... skrev jag behövde både lördag och söndag... men fan igår på jobb kom jag på att jag var ju ledig söndag *skönt* där var en vän som svarade mig på lördagen MR EGO han kunde ta calla. Men sen igår var jag hos far och hans fru... dom skulle till furuboda på lördag och pappa frågade mig om han inte kunde få ha med sig calla upp. Hi hi verkar som han tycker om sitt "barnbarn" . Nä jag vet han tycker om henne det märker man rätt rejällt. Visst får han ha med sig henne upp där. E ju bara kul för henne att få vara ute hela dagen. Det är ett "center" för utvecklingsstörda barn/ungdomar/vuxna dom ska till. MILJÖOMBYTE för calla med andra ord. Så tyvärr fick jag säga till Mr Ego att han ej fick ha calla... men tror nog han blev rätt glad.

Men det känns tryggt när Mr ego har calla. Han kan hundar, han känner calla bra, har träffat henne sedan första dagen hon kom hem. Underbart.

I måndags var jag på sjukhuset me Mr ego... han messa om att han mådde dåligt hit och dit, sa han skulle ringa till sjukvårds upplysningen, till jourläkaren och boka tid. men han orka inte vänta i kö. till slut fick "mamma" alexandra fixa. och i och me hans hjärta e jag nojjig och e på honom HELA HELA tiden och tycker inte om när han inte mår bra. sa till honom att vi kör till sjukhuset och att jag väntar där me honom om det så ska ta hela natten, bara han får rätt på allt. han är inne och pratat me sjuksköterskan... dom skickar oss till infektionskliniken för det kunde vara SVININFLUENSAN hahahahha jag kunde inte låta bli att garva :)

Väl inne på infektionsklinken fick vi komma in i ett rum som var isolerat *hahahahha* han fick göra tester. Slang i näsan för att suga ut snor... han låg och spralla som en fisk och nös som ja jag vet inte vad, ögonen rann på honom och han såg faktiskt ut att lida lite. MEN jag kunde verkligen inte låta bli att asgarva. Förlåt killen. Men men han var ändå tacksam för att vi åkt in.

Nä vad ska jag nu skriva... tror jag fått me det mesta ändå.....

Nä jag är lite orolig för min lillasyster... vet inte hur hon mår... e hon glad är hon ledsen, stressar jag henne, e jag på henne för mkt, hjälper hon mig för mkt. jag har problem me vissa saker för tillfälligt och där har hon hjälpt mig men jag känner mig otroligt dum som behöver den hjälpen jag får utav henne. Fan jag är snart 27 år och kan inte klara mig helt själv. JA hade det inte varit för henne hade jag inte fixat det, ngt allt typ. Jag älskar min syster över allt annat men jag vill inte belasta henne med MINA problem. Pengar, hundvakt, min depression och allt där omkring. Men tyvärr belastar jag henne för mkt me allt. Hundvakt hit och dit. calla ska ut då och då och ha mat då och då... FAN FAN FAN varför kan jag inte klara saker själv utan att behöva vara beroende utav andra människor :( ORKA

Rockbandet :)

I lördags hade lillebror fest... vi tjejer fastnade inne i sovrummet med guitar hero... (första gången jag spela, gick ju sådär) lätt jag tänker spela det igen :) :)

Ventilera mig lite :)


Jo november 2005 kunde det gått riktigt illa för min mamma och min minsta lillebror :( dom skulle köra hem från halmstad... något hände me bilen och den blev rökfylld, mamma var ju givetvis tvungen att stanna direkt, ingen aning om vad som fannns bakom.. tog max och sprang ur bilen och tur var det för bakom kom en merca och så här såg bilen ut sedan http://annci.zoomin.se/index/8394.html det var en sak som hände....

I februari 2006 (tror jag det var)
åkte pappa in på sjukhuset med sitt hjärta, la inne. kom hem fick ont igen ingen vet riktigt vad som varit fel :(

I april 2006 bröt min kära bror nacken (7:e kotan) när han körde om kull me motorcyklen då han stunta... han var på bakhjulet, skulle gå ner fick "wobbel" (eller va det nu hette) och gick om kull. Han reste sig dock direkt och var hur nöjd som helst att inget hänt, MEN....dom ringde läkare/amublans vad det nu var och dom sa att han skulle lägga sig ner direkt. När dom kom satte dom krage och körde till sjukhuset, lillebror trodde typ bara han sträckt sig men när han blivit röntgad vissade sig annat. Han fick ligga i sträckbänk och me krage fick han leva med ett bra tag. Dom opererade in några plattor via framsidan som skulle stabilisera honom... och redan i augusti var han uppe igen och börja köra... Man är måttligt rädd när han är ute och kör, för tror inte att han slutat...



här var han då in action....¨

I Juli 2006 (tror jag det var) så vaknade jag en morgon, sambon var redan vaken, skulle fixa frukost, jag gick in på toa sen skulle jag gå tillbaka till sovrummet och ta på mig en tröja... ja sen kommer jag inte ihåg mer. jag trilla in i terrariet som stod halvfärdigt, fick krampanfall och vaknade sedan ute i vardagsrummet när J och en massa ambulanspersonal stod över mig. Fick åka med in och dom gjorde en massa undersökningar om det var EP eller vad. Men EP var det inte, så vet fortfarande inte vad som utlöste mitt anfall.

I slutet på juli separerade jag och J... tog hårt det oxå även om det var ett gemensamt beslut. Mycket var jobbigt då. I augusti eller september (kommer inte riktigt ihåg) då bodde jag själv med Gimmli (min älskade hund som räddat livet på mig) jag vaknade på golvet utav att han putta och slicka på mig. Försökte resa mig, men gick inte. Jag kunde inte kontrollera min kropp. skulle ha min telefon för att ringa på hjälp.. men mobilen la i sängen och dit kom jag inte. Hasa mig ut i vardagsrummet, tuppa av där, vakna igen när min hund putta på mig... till slut lyckades jag HASA mig ut i hallen, drog mig me armarna då jag inte kunde resa mig. kommer inte inte VEM jag ringde först men tror det var J eller Mamma. J ringde iaf min granne P. tuppa av igen, vaknar ännu en gång utav att Gimmli hjälper mig. Lyckas ta mig till ytterdörren då P ringer på. Vid det här laget har jag lyckats få lite bättre kontroll på min kropp och lyckades klarna till, sätta mig upp på en stol och var i chocktillstånd. Pappa kom hem till mig. Åkte inte till sjukhuset denna gången, men ringde dom iaf.

Bara en vecka efter detta hände det en gång till. Kroppen började domna bort... men lyckades iaf ta mig till telefonen, kommer ihåg hur jag la och skrek i sovrumet i panik. kunde inte slå ett nr kasta iväg telen istället för jag kunde inte kontrollera kroppen, men tog mig ut i hallen (fråga mig inte hur jag lyckades) ringde J och papap och coffe, tänkte NÅGON måste komma hit. Och trots jag och J inte var tillsammans kom han till mig, och pappa kom, så både papap och J var där när ambulansen kom till mig. Då blev jag hemskickad igen efter några timmar, dom visste inte alls vad som var fel.

Två dagar dagar efter (livrädd för att sova ensam) lova lillasyster M att hon skulle sova hos mig. Vilket hon gjorde. Kommer ihåg det var kulturnatten i staffanstorp. la och våga verkligen inte somna. Men tillslut gjorde jag det. Och gissa om det var dumt. Vaknade (vet ej vad kl var 7,8,9) skrek på madde panikslagen, kände inte NÅGOT I MIN KROPP. kunde inte röra mina fötter, ,armarna kunde jag röra lite, var fortfarande klar i huvudet, tänkte jag måste vara någerlunda lugn så syrran inte får panik oxå. Hon sprang bort till min granne L som sa att jag kunde höra av mig så fort ngt hände. HOn kom in till mig. madde ringde pappa och maggan. Dom kom. jag börjde få mer och mer panik och undra va fan som hände med min kropp. Vi ringde ambulans. men dom tyckte jag skulle ta taxi. WHAT... jag kan inte gå ens, tror ni någon jävla taxi bär ner mig eller????

Jag håller mig lugn, maggan lugnar mig, klär på mig kläder (kändes inte lite förnedrande). Pappa och maggan får bära mig in på toa för jag behövde kissa. Syrran fick stå bredvid mig och hålla mig. Jag blev arg... va fan släpp mig jag kan sitta själv... ehhhhh Nä det kunde jag inte, jag höll på att trilla av. Sen sätter dom mig på golvet i hallen och gimmli som varit helt panikslagen även han får komma fram till mig och han sitter så lugnt och fint och slickar mig i ansiktet och trycker sig in mot mig. Är nog det härligaste jag varit med om. Ambulansen kom. fick ligga inne i en vecka ungefär. OCH FORTFARANDE VET DOM INTE VAD SOM HÄNDE MED MIN KROPP DÅ MINA BLODSOCKER VÄRDEN VAR RÄTT NORMALA.

Under tiden jag låg inne på sjukhuset så inträffade en misshandel ´hemma i min lägenhet där min syster var utsatt och sen kom min bror upp där. personen som blev anmäld för misshandel känner jag VÄLDIGT VÄL. coh först vågade ingen berätta ngt när jag la inne men till slut kom det fram.

November 2006
vi festa rätt rejällt hemma hos mig jag och några kompisar. Tömde flaska efter flaska, sprit teuqila mm. Dagen efter trodde jag det bara var vanlig bakfylla. Jag spydde och spydde och spydde... och de var svart... tänkte inte mer på det. somna till och från inne på toa. Och jag hade inte en tanke på att ta mina sprutor då jag var helt väck i huvudet. Vid åtta ringde jag jobb och sa att jag klarade inte komma nio. försöker till tio. halv tio ringer jag jobb igen och säger att jag verkligen inte klarar det. pratade me killen som skulle komma till mig vid elva tiden, han ringde och fråga om jag ville ha ngt, ja köp proviva till mig så jag får i mig ngt. han ringde när han var hos mig för han hade glömt koden... eh ja vad var nu koden. sa ngt helt konstigt. Han kom upp. satte in en spann till mig i sovrummet och gav mig proviva. sen gick han ut me Gimmli som inte fått vara ute mer än en gång, och det var ju ingen höjdare då heller då jag gick och kräkte hela tiden när jag var ute me honom. När han kom hem igen me Gimmli sov jag.
(detta som kommer nu kommer jag inte ihåg)
Söndag morron skulle killen gå och handla frukost, jag sov... när han kommer hem igen står jag helt naken i köket böjd över vasken, får ingen kontakt med mig, Gimmli står och skäller som fan. grannarna undrar vad som händer och kommer dit. en utav grannarna tar gimmli och går ut en runda. flera utav mina grannar kom in till mig. Carina hon tar kläder och klär på mig, jag står vid vasken och är helt blå i ansiktet och bara stirrar på henne . Hon har sagt nu i efterhand att hon älskar skräckflimer men när hon stod där me mig så var det som om hon var med i en skräckflim för ajg kolla så äckligt på henne och sa ngt. Vid det här laget har dom ringt ambulans... pappa och maggan, vet inte om det var ngn mer. jag kommer ihåg attt jag ser maggan och hon ler :mig till soffan, jag hyperventilerar, ambulansmännen kommer dom gnuggar på mitt hjärta och jag hamnar i koma. Fick åka till intensiven och la där i två dagar tror jag det var. Dom sa till mig att dom var 70% säkra på att jag inte skulle klara mig :( men se på fan här är jag än! Det första jag sa när jag vakna var :vilken dag är det? jag måste och jobba. jag återhämtade mig snabbt... ville duscha direkt när jag vaknat, dom trodde inte jag skulle klara gå sj men jag lyckades... ENVIS kan jag fan ta mig vara...

sedan detta har det inte kommit fler sådna här saker...

Februari 2007 fick jag problem med GImmli, ryggproblem fick han, börja göra utfall mm. fick böjra hårdträning med honom, började träffa J igen. Den 8 Maj fick jag avliva Gimmli. RIP

Augusti 2007 fick jag aramis en omplacerings hund. helt underbart. livet gick och jag flytta ihopa me J igen.

21 juli 2008 fick jag avliva Aramis.... vet inte vad som hänt honom tidigare i sitt liv då han var två år när jag fick honom, J och aramis kom inte alls överens, och Aramis bet J och min bror och en kompis, så det fanns bara ett alternativ tyckte jag då han inte haft ngn anledning alls. RIP

6 augusti 2008 fick jag reda på att jag var gravid.. blev överlycklig... men den 2 september när jag skulle på mitt första ultraljud så såg dom först svaga hjärtslag, bad mig komma upp igen efter en timme för att kolla igen om det kommit igång bättre. MEN det hade det inte. Så ett missfall.

8 eller 9:e maj separerade jag och J. Flyttar till syrran i sandby. bor där med henne några veckor innan vi fick vår underbara lägenhet i staffanstorp

Midsommardag fick jag min lilla prinsessa :)




Så... detta är vad jag genomgått nov 2005-Maj 2009

Saknar

Känner en enorm tomhet. Känner enorm saknad men efter vad och vem?
Pratade lite speciella minnen idag och fick höra saker som egentligen inte borde blivit sagt... samtidigt som det värmde så gjorde det ont att höra.

Igår sa jag en sak... fick ingen bekräftelse då... men fick en grym bekräftelse IDAG. hahhahahha jag höll på att dö, blev nästan generad

sitter och deppar

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

jag har ett problem...

Och det är att vara själv! Ibland kan det va skönt. Men oftast när jag är själv blir jag ledsen och får mina ångesttacker. :( När jag är bland folk kan jag inte visa mig svag, jag kan inte bara sitta och börja böla. Men när jag är själv så dycker alla dom där sakerna som gör mig ledsen upp. Jag pallar inte.

Och jag vet inte hur jag ska få ihopa ngt... Pengar, hund jobb mitt liv... DET SUGER!!!!!

E otroligt glad jag har min syster som alltid ställer upp för mig och offrar så jävla mkt för att hjälp mig med calla. Utan henne hade jag inte kunnat ha hund, ha min lilla prinsessa. E så otroligt tacksam för att jag har henne. Hon vet hur jag är utan hund och med hund. Hon har alltid sagt att jag inte är densamma när jag levt utan hund. Men jag är så rädd att misslyckas. Jag får bara inte göra det.

Pengar e ett jävla påfund. Fy fan va det suger att ALLT handlar om pengar!!!


SNÄLLA DÖDA MIG NGN!

So fucking great

Calla

hihi dock ville hon verkligen inte ställa sig snyggt... men hon har blivit sååå stor nu :)

Det är tillbaka :(

Kom som ett brev på posten.... ÅNGESTATTACKERNA.... tackar så jävla mkt

Hände saker i helgen som jag oroar mig för. Vill hjälpa men kan inte och personen i fråga vill inte ha hjälp verkar det som.

En annan sak jag borde skita i men har svårt för det. Känner mig så lurad och uttnyttjad.

Så från och med nu tänker jag inte släppa in någon i mitt liv förrän jag verkligen VET att personen inte driver eller ljuger för mig. Det känns som om jag har fått tusen knivhugg i ryggen och när det väl kändes bra igen hällde ngn salt över min rygg. HÄRLIG SMÄRTA.... NEJ

Och saken var ju inte bättre utav att man börja jobba idag...

Så nu ska jag försöka ta tag i mig själv och klättra upp igen...

Så fort jag tror jag mår bra så händer det ngt... motgång motgång motgång hela jävla tiden... sen e jag glad i ngn dag/vecka sen kommer det igen. GÅNG PÅ GÅNG... Det är små saker hela tiden som byggs på. Jag pallar verkligen inte med mer skit nu.

Jag måste träffa nytt folk... men hur fan gör man det nu för tiden??? Man går inte direkt ut på gården och leker me alla och sen e man kompisar... fan man skulle varit barn istället