söndag 10 januari 2010

Äntligen!!!!!!!!!

Ja äntligen har vi varit på sturup IGEN. Först var jag jätte nervös och kände va fan gör jag där egentligen... jag lyckas ju inte me mycket när det gäller calla... jag är ju aldrig nöjd... Men jo egentligen är jag nöjd. Men jämför mig för mkt me de andra... och dom är ju såååå duktiga. Sussi är en förebild för mig. Jag diggar henne skarpt och hon är sjukt duktig! Och som jag sagt innan... bara sedan jag träffa henne och de andra så känner jag att jag och calla utvecklats ngt frukansvärt.

Och det som jag har märkt störst skillnad sedan är när vi hade en heldag på sturup när Roland (figgen) visa hur jag skulle göra me Calla och få kontakt mm. Allt känns mkt lättare. När jag tränar me calla så tränar jag mest kontakten... tror de e mkt det vi behöver.. Momenten får komma senare eller så tar jag de lite då och då... Hon är jätte duktig, dock e jag nog lite otydlig många gånger... Men fyyyyy vad jag är nöjd med min hund!

När jag skaffa Lilla Loppan sa jag att jag skulle utbilda henne till dibetes hund... mamma tog upp det med mig... Hade varit så häftigt. Har ju haft en del problem me min diabetes... bla låg jag ju i koma och då sa dom att de typ var 70% att jag skulle överleva.... shit... jag lever ju än... fan jag är en seg jäkel :P men näää ärligt... för att lugna bla min mamma och mig själv så vill jag fortfarande göra detta! Helt ärligt så är jag rädd varenda gång jag går och lägger mig. Rädd för att vakna på dom sätten jag vaknat på, att inte kunna kontrollera sin kropp, eller röra sig. Det är inte en trevlig känsla. (R.I.P gimmli). Tur var hade jag gimmli då som skällde hysteriskt och fick dit grannarna eller så putta han på mig så jag vakna till liv stundvis och lyckades ringa 112 själv.

hur som helst så är min fråga... fixar lilla loppan allt detta.. all träning, att komma ut och tävla samt att utbildas till diabetshund... eller blir det för mkt??? hon lär ju säkert reagera när vi tävlar.. mitt blodsocker reagerar ju då.. och då lär hon ju märka det. risken e ju då att hon markerar mot mig...och då lär inte tävlingen gå så bra. Jag kan ju inte kontrollera blodsockeret eller hur jag reagerar när vi tävlar. FÖR TÄVLA SKA VI.... jag ska ju ta bjurklint!!!!!

Men som sagt.... Sussi och Micke (mina små änglar) NI ÄR UNDERBARA <3 Nu kommer lite bilder






1 kommentar:

Sussie sa...

Änglar vet jag inte precis...och jag önskar jag hade mer av ditt lugn..jag har så lätt för att jaga upp mig...du är lugn som en filbunke...Därför det funkar så bra mellan oss...vi kanske kompleterar varandra perfekt & kan putta varandra framåt:) Japp så är det:)
Om du kan göra bägge delarna...både tävla & utbilda henne till diabetes hund...jag tror inte det skulle vara några problem...men jag har ingen aning
Men det får vi ta reda på...Puss på dig för att du är du:)
Hihi...32 Aaaaaa *ASG*